Regeringen har under senare år tillsatt två spelpolitiska utredningar av allmän karaktär; dels Spellicensutredningen som 2017 överlämnade sitt betänkande En om­reglerad spelmarknad, dels Spelmarknadsutredningen som 2020 överlämnade sitt be­tänkande Ökat skydd och stärkt reglering på den omreglerade spelmarknaden.

Båda dessa utredningar gör i sina betänkanden noggranna avvägningar av sina spel­politiska förslag innan slutlig ställning tas. Utredningarna inhämtar expertutlåtanden över de komplexa frågeställningar som de har att hantera och ta ställning till.

En återkommande fråga i dessa utredningar är hur avvägningen mellan stram reglering och kanalisering bäst balanseras. I korthet handlar den frågan om att stram reglering visserligen innebär starkt konsumentskydd, men att varje åtstramning samtidigt riskerar att driva onlinespelare bort från den reglerade spelmarknaden. I ett värsta fall-scenario kan det alltså skapas en reglering med världens mest ambitiösa konsument­skydd, samtidigt som spelarkollektivet söker sig till den oreglerade spelmarknaden som uppfattas som mindre rigid och därmed bättre kunna svara upp till spel­konsumenternas önskemål.

Balansakten för spelpolitiken är att nå ett så högt konsumentskydd som möjligt utan att läckaget till den oreglerade spelmarknaden blir oacceptabelt högt. Det är ingen enkel uppgift.

Denna svåra balansgång är nu inget som synes bekymra Jämlikhetskommissionen. Parallellt med Spelmarknadsutredningens arbete visar det sig nu att Jämlikhets­kommissionen kommer med förslag som går mycket längre i en åtstramande riktning än statens särskilt tillsatta spelpolitiska utredningar. Detta sker utan att regeringen har bett kommissionen att utreda det spelpolitiska området, och det sker utan att experter på detta politikområde har bjudits in till utredningen. Rapporterna finns i sin helhet att läsa på Jämlikhets­kommissionen hemsida.

Utredningen föreslår i korthet att varningstexter ska kopplas till marknadsföring av kommersiella spel, för att i en annan del av utredningen istället föreslå en grundlags­ändring som förbjuder all form av marknadsföring av spel. Därtill förordar utredningen en ”statligt administrerad spelportal” där allt svensklicensierat spel ska samlas.

BOS avstyrker dessa förslag och hoppas att framtida offentliga utredningar vinnlägger sig mer om den kunskapsinhämtande fasen i ett utredningsarbete framöver, så att större klarhet kan bringas vad avser hur spel på internet går till, vad som är möjligt att reglera fram och vilka sannolika konsekvenser olika regulatoriska ingrepp har. Det är vår tro att statliga internetportaler då inte blir aktuella att föreslå igen, och ej heller in­skränkningar i den grundlagsfästa yttrandefriheten.